Sjutton grader, blåst och regnskurar. Det råder typisk svensk sommar när Grodden besöker lantbrukaren och hallänningen Peter Andersson. Men till skillnad från semesterfirande svenskar är Peter tillfreds med vädrets makter.
– I slutet av juni var det en kortare värmebölja men sedan slog det om och blev kallare och blötare. Det har bidragit till att spannmålen kunnat mata sig fullt ut, säger Peter och blickar ut över det frodigt gröna vetefältet nedanför gården.
Peter brukar 120 hektar odlingsmark, varav 35 hektar är i egen ägo. Resterande är arrendeåkrar som ligger utportionerade på olika ställen längs dalgången i Idala, i halländska Frillesås.
– Arrendet kräver en hel del logistisk planering, men också anpassning av grödorna efter jordart. På de övre åkrarna är jordarna lätta, i mellanskiktet är det mull- och mossjord och i dalsänkan är det styv lerjord, berättar han.

Gemensamt bolag
Förutom vall ”som funkar i alla sammanhang” odlar han havre, maltkorn och vete på åkrarna. Dessutom har han 30 mjölkkor på bete, samt ett gäng ystra kalvar som nyss kommit ur ladugården.
Han driver gården med sin pappa, som gillar jordbruket men numera mest sköter skogsmarken på 70 hektar. Tidigare var Peter inriktad på maskinverksamhet i eget företag, men sedan i fjol har han och pappan bildat ett gemensamt aktiebolag för att underlätta administrationen i de olika verksamheterna.
– Att driva ett småskaligt lantbruk är en ständig utmaning, men hittills har det fungerat ganska väl. Här i mellanskogsbygden finns ett landskap som lämpar sig för bete och en vilja att hålla åker och marker öppna, till skillnad från vissa andra delar av landet där lantbruket rationaliserats kraftigt.
I framtiden ser dock Peter ett behov att skala upp volymerna för att upprätthålla lönsamheten. – Enligt min kalkyl behöver jag öka mjölkproduktionen ganska rejält med upp till 120 kor, och mjölkning i två mjölkrobotar. Det innebär också att jag behöver hitta mer åkerareal för vallen, vilket kan bli lite knepigt här i området.

Stort engagemang
Peter fyller 30 till våren och har som lantbrukare redan hunnit engagera sig i olika förtroendeuppdrag. I dag är han bland annat ledamot i LRF:s regionstyrelse i Halland, med ansvar för ungdomsverksamhet och företagarutveckling. Det var via det engagemanget han i fjol värvades till Lantmännens ambassadörsprogram.
– En förtroendevald från Lantmännen hade hört talas om mig och frågade om jag ville hoppa på det nystartade programmet. Jag tyckte det lät intressant och tackade ja.
Via ambassadörsprogrammet har han fått möjlighet att träffa andra unga lantbrukare som delar hans engagemang.
– Vi har varit på två fysiska informationsträffar, i Malmö och Jönköping. Det har varit roligt att dela erfarenheter med andra och samtidigt få en inblick i Lantmännens organisation och affärsverksamhet. Jag har ju känt till Lantmännen tidigare, som affärspartner, men ambassadörsprogrammet har gett mig en tydligare bild av hur kooperationen fungerar inifrån och vilka visioner man arbetar med för bondens bästa.
Att Lantmännen utgår från lantbrukarens behov ur ett helhetsperspektiv är en stor fördel, menar Peter.
– Som lantbrukare är det lätt hänt att man bara tittar på priset i varje enskild affär. Men det är viktigare att se långsiktigt för bägge parterna, att man vet att man kan få hjälp och rådgivning under hela odlingsprocessen, från utsäde till skörd. 

Fler unga i branschen
Som en av Lantmännens unga ambassadörer – och på sikt kanske också förtroendevald – kan man vara med och påverka verksamheten och ge förslag på hur det svenska lantbruket ska möta framtiden. En fråga som Peter brinner lite extra för är hur unga personer utifrån lättare ska komma in i branschen.
– Det svenska lantbruket är traditionsbundet och utgår från premissen att ”nästa generation tar över gården”. Det finns så mycket kapital bundet i en gård att det är svårt för utomstående yngre att investera, samtidigt som vi vet att många ”infödda” har andra framtidsplaner än att ta över gården.
På sikt riskerar det att leda till en fortsatt rationalisering med allt färre jordbrukare, större enheter och mer monokultur.
Peter har under tidigare vintersäsonger passat på att göra långresor till Australien och Nya Zeeland, där han både turistat och arbetat. I dessa länder råder en större flexibilitet för unga som vill satsa på lantbruksnäringen, menar han.
– Där finns en utbredd tradition av sharefarming, som gör det möjligt att successivt arbeta sig in på en gård och bli delägare, eller helt ta över. Det borde vara möjligt att utveckla liknande koncept här i Sverige för att locka in nya krafter. Här tror jag också att Lantmännen kan bidra mycket till att underlätta förutsättningarna för såväl oss unga som är inne i branschen och för nya som vill komma in. I likhet med de flesta lantbrukare önskar sig Peter också färre hinder för
att driva lantbruk. De nuvarande miljöregleringarna skapar krångel såväl när det gäller behovet att dränera arrenderad odlingsmark som behovet att investera i nybyggen. Det var desto lättare att få tillstånd att sätta solceller på ladugårdstaket – en investering som han är mycket nöjd med.
– Anläggningen är på 25 kilowatt och ger mig cirka 20 000 kilowattimmar el varje år. Den kommer att betala sig betydligt snabbare än mina investeringar i mjölkproduktionen. 

Digitalt ambassadörsmöte
I höst har Peter och övriga ambassadörer fått vara med i det tredje och avslutande mötet i Lantmännens första ambassadörsprogram. På grund av pandemin fick det genomföras digitalt.
– Om man får säga något som ändå är positivt med pandemin, liksom torkan för två somrar sedan, är att man på politisk nivå insett att det svenska lantbruket har en avgörande roll för landets beredskap och försörjning. Men det allra viktigare är att allt fler konsumenter står på vår sida och väljer lokalt producerade varor framför billigare import!

Ur Grodden nr 5 2020 Text och bilder: Lars Bärtås