Hållbara sojadiskussioner i London

Den första dagen av den sjunde RTRS-konferensen om ansvarsfullt producerad soja har just avslutats i London. Ungefär 200 deltagare från stora delar av världen är samlade för att diskutera hur RTRS (RoundTable on Responsible Soy) ska gå från ett lovärt initiativ till att nå visionen om att bli den självklara måttstocken för hur soja produceras på ett hållbart sätt. Mycket av diskussionerna i det här skedet av utvecklingen handlar om hönan eller ägget problematiken, dvs finns det inte tillräckligt med efterfrågan så produceras det endast små volymer och å andra sidan är det svårt att efterfråga något om det inte finns i tillräckliga volymer på marknaden.

I det sammanhanget kändes det väldigt positivt att Lantmännen kunde presentera det konkreta arbete vi har gjort, genom att som ett av de första företagen i världen köpa RTRS-certifikat. På så vis visar vi att det är möjligt och kan inspirera andra att också börja agera på marknaden för ansvarsfullt producerad soja. Det var också flera konferensdeltagare som kom fram till mig efteråt och framförde att det vi gjort är en viktig pusselbit för hela RTRS-processens utveckling.

En annan viktig fråga som har tagits upp av flera aktörer är hur RTRS ska förhålla sig till andra standarder och initiativ som gör anspråk på att stå för ansvarstagande i olika omfattning. Idagsläget finns det en viss osäkerhet på både marknaden och i bland producenterna kring vilket initiativ som man ska välja att jobba med. Att kunna jämföra olika standarder, förtydliga vilka som håller samma nivå och ett bättre samarbete mellan olika standardägare är efterfrågat från flera håll.

Givetvis lär jag mig en sig en massa nya saker en dag som denna. Exempelvis att man i södra Brasilien i försöksskala bekämpar ogräs med elchocker. Ett intressant alternativ till kemiska bekämpningsmedel om det går att göra det i stor skala. Jag fick också lära mig att indiska småbönder har fått hjälp med att utbilda sig och certifiera sin verksamhet enligt RTRS med resultatet att de höjt skördarna ordentligt på grund av förbättrad odlingsteknik. Runt 27 000 indiska bönder med en medelareal på 1,6 hektar är blivit certifierade enligt RTRS. Det ger onekligen lite perspektiv på föreställningen att RTRS bara är för de riktigt stora gårdarna i Sydamerika.

Ett annat viktigt syfte är så klart att träffa personerna från andra delar av världen som man kanske bara skickat e-post till eller pratat med i telefon. Jag tror att ett av de stora värdena av en sån här konferens är det personliga mötet och den ökade förståelsen för varandras perspektiv. I bland kan jag tycka att den svenska sojadebatten är lite för snäv. Det handlar ibland mest om vilken standard som är den bästa för att säkerställa att den bästa sojan kommer just till oss i Sverige, i stället för hur vi på bästa sätt kan bidra till att skapa förändring på riktigt.

Även om stora delar av "sojavärlden" lyssnade på min presentation idag så sätts givetvis inte agendan av oss svenskar. Vi kan inspirera andra och visa på goda exempel, men inte styra utvecklingen själva. Det är viktigt att vi sätter frågan i sitt sammanhang och funderar över hur vi kan kan skapa samarbete som leder till verkliga förbättringar för den globala sojaproduktionen.

Det blev också tillfälle att samla ihop de svenska deltagarna och summera intrycken efter dagens konferens. På bilden ser ni Daniel Meyer som är svensk-brasilian och ansvarar för RTRS-kontoret i Brasilien tillsammans med Kjell Lundén-Pettersson från Arla, Christian Swensson från Svensk mjölk, Lena Tham från WWF i Sverige och jag själv längst till höger. Arla, Svensk mjölk, WWF och Lantmännen stöttar för andra året i rad genomförandet av konferensen under det gemensamma namnet "Swedish stakeholders for Sustainable Soy".