Bioenergi för klimatet - och mot fattigdom

• Satsa på export. Möjligheten att betala ett högre pris för hållbart framställda produkter är begränsad på den afrikanska marknaden. Europa är pådrivande för krav som skyddar skogen mot skövling, bevarar den biologiska mångfalden och säkerställer rimliga arbetsvillkor för lokala bönder och skogsbrukare. Export höjer krav på hållbarhet och betyder hårdvaluta för de afrikanska länderna där projekten befinner sig.
• Lokal närvaro. Exportinriktningen måste också ha en lokal komponent, som gör verksamheten relevant och värdefull även för dem som inte får jobb genom satsningen.
• Begär inte särbehandling. Många afrikanska stater är desperata efter investeringar och känner inte igen sig i bilden av att alla kappas om att få satsa pengar i Afrika. Investeraren kan därför få mycket goda villkor för till exempel hur mycket pengar som får föras ut ur landet och hur mycket skatt man måste betala. Men långsiktigt är det bättre för alla parter om man i stället säkerställer att summan investeras i bättre infrastruktur och utbildning. På så sätt lägger man grunden för ett långsiktigt framgångsrikt näringsliv.
• Undvik välgörenhet. Många investerare borrar brunnar, bygger skolor och delar ut kläder, ofta med företagsloggan på. Det är mycket bättre att genom att betala skäliga löner och lokala avgifter och skatter möjliggöra för lokalbefolkningen att satsa på vad de själva önskar. Alltfler afrikanska stater har nu väl fungerande demokratier, vilket stärker bilden av att besluten inte bör tas i europeiska styrelserum utan på plats i Afrika.
• Tänk långsiktigt. Enbart den som kan investera långsiktigt bör satsa på bioenergisektorn i Afrika - bilden av ”snabba cash” är fel. När aktörer hastigt drar sig ur marknaden är läget ofta sämre än om de aldrig varit där, med stor skepsis mot framtida investeringar.

Länk till insändare i ATL.