Lunch för 1400 gymnasieelever i Kinna!

Birgitta Melkersson, Carina Alfredsson, Karin Svensson var redan i full sving med produktionen – tillsammans med sina kolleger i Kunskapens Hus - när jag anlände med kollegan Tomas Johansson som hämtade mig på Landvetter.

Härliga dofter spred sig i köket, matsalen och ut i korridorerna av skolan som lockade till sig nyfikna ansikten tryckta mot fönstren i matsalen där vi riggade lite material som informerade om Lantmännen och det som skulle serveras.

Jag hade ingen aning om att vi hamnade på en gymnasieskola där man ju har gäster som det går att kommunicera med på ett mera moget sätt. Jag undrade i mitt stilla sinne hur jag skulle lägga upp snacket när jag som någon slags värd (på krogen man kanske kallade den funktionen hovmästare) skulle ”valsa rund” i skolrestaurangen.

Lunchserveringen startade kl. 10:30!!!  så det blev det inte mycket tid över för mig att vara med i produktionen. Det mesta var klart. Birgitta fixade den sista smaksättningen på de kalla såserna och röror som skulle serveras och Carina och Karin lade den sista touchen på kycklinglårfilén respektive laxrätten. Matkornotton såg jättebra ut för att inte tala om smaken!

Det som jag reflektera över var starttiden för serveringen. Tro inte att man på den privata sektorn hittar så många arbetsplatser där man ”tvingar” folk att börja äta lunch så tidigt – mest för att säkerställa att det finns platser att äta och för att kunna hålla schemat för utbildningen.

I samråd med Teamet och Maria Forsman - köksansvarig i Kunskapens hus - hade vi bestämt oss för följande rätter:

Marinerad ångad laxsida med dillsmak på Matkornotto (Kungsörnen) med linser och fluffig limesås

Kryddmarinerad kycklinglårfilé med fetaost (Kronfågel) på potatismos med örter, mustig sky med
rosépeppar och pepparrotscrème

Rödbetsbiffar med Birgittas äpple-tsatsiki

När dörrarna till restaurangen öppnades var det redan kö ute i gången för att vara först till rätterna med de nya smakerna som via mun mot mun metoden såldes in till de efterkommande gästerna. Irriterande var det (för mig i varje fall) att flera av gästerna kom 2 – 3 gånger vid olika tider för att äta om igen. Tacka sjutton att det vid 12:30 tiden av vissa rätter det bara fanns smulorna kvar.

Slutsats av detta:
När maten är god då äter man på skolorna men på något sätt bör man förklara att råvarorna inte är gratis. Bara för att föräldrarna betalar skatt kan man inte äta hur mycket som helst på bekostnad av kompisarna som kommer senare och då kanske bara får resterna. För någonstans måste man kalkylera åtgången av maten baserat på de rekommendationerna för skolmat som är beräknade av Livsmedelsverket. Inte kan man väl begära en daglig överproduktion – bara för att vara säkert att alla rätter räcker till alla  - som i slutändan sedan kastas och som är en av de stora problemen i debatten om miljön!

Keep it cooking.