Lusse, Lucia och Lucifer

I det gamla bondesamhället var lussefirandet början till julen. En start på en period med lite bättre mat, framför allt färskt kött, mjukt bröd och festligheter. Många av de tunga jobben som att slakta och att brygga öl hade klarats av. Bara det stora julbaket återstod, men till Lucia hade det enligt tradition redan bakats en del. Att bjuda på saffransbröd var nämligen ett måste vid lusseottan. Redan kl 4 på morgonen gick Lucia runt i hemmet. Hon bjöd på säng från en bricka med kaffe, lussekatter och två stearinljus. Herrskapet bjöds först. Sedan fick resten av gårdsfolket smaka de obligatoriska lussekatterna och kaffet. Först därefter gick Lucia vidare till någon granngård.

Att äta bröd med saffran och ordet lusse kommer inte från Lucia i sig. Traditionen är inte ens svensk från början. Orden är besläktade med italienskans lux och lucis vilket betyder ljus. Som bekant kallas djävulen även för Lucifer. Under 1600-talets Tyskland hade man en föreställning om att djävulen bar kattens skepnad. Med hjälp av detta kan man härleda ordet till svenskans lussekatt. Djävulen var och är som bekant, känd som en ljusskygg person. För att hålla honom borta färgades brödet gult med saffran. 

Saffran i julbrödet är däremot ingen utbredd gammal tradition. Först på 1800-talet blev saffran allmänt använd runtom i Sverige, främst förekommande i mellansverige. Tidigare var det endast de högre stånden som hade möjlighet att använda en så pass exklusiv krydda. 

Lussekatterna, i den form vi känner igen dem, avlång med krokar in ändarna, kallas egentligen julgalt. Traditionellt är det ett sk figurbröd från Östergötland. Att baka figurbröd av saffransdegen var vanligt förr och det finns många vackra former för just saffransbrödet. I äldre illustrerade kokböcker kan man se att flera landskap har olika figurbröd. Luciakrona, sjuhålakringla, julkuse, juloxe, julkors, julfågel, prästens hår, julvagn, gullvagn, stjärnor, pojke är exempel på det. Och så fanns det sk såbröd. 

Såbrödet var, ett ovalt eller runt, platt bröd, vackert dekorerat med en krans av vriden deg eller fläta runtom och lagt i kors på ovansidan. I Uppland fanns även figurer på ovansidan som tomte, julträd, bock, tupp och gris vilka i sig symboliserade lycka, julgåvor, vakna i ottan och få fläsk till jul. Det Uppländska brödet var ett skådebröd och låg på julbordet under hela julen. När julen städades ut 20dag knut lades brödkakan i sädeslåren. Bonden lät husdjuren smaka av kakan vid vårsådden och sedan fördelades den i utsädet. Detta skapade en slags kontinuitet och tanken var att det skulle bädda för en bra skörd under det kommande året. Från bord till jord. 

Använd gärna Saffransmix från Kungsörnen till lussebaket eller gör följande:

Saffransbröd ur Vår kokbok 1963

4 längder eller flätor eller 50 st släta småbullar

1 ½ liter vetemjöl

½ tsk salt

1 ½ dl socker

50 g jäst

150 g smör

½ liter mjölk

2 paket saffran

Mät upp mjöl (spara 2 dl), salt, socker och saffran i en bunke. Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken och ljumma blandningen till 37°C. Smula i jästen och rör så den löser sig. Häll mjölkblandningen i bunken.

Arbeta ihop allt till en smidig deg och tillsätt under tiden resten av mjölet, om så behövs. Degen ska hellre vara lite lös än för hård. Låt degen jäsa övertäckt i bunken 40-45 min. 

Ta upp degen på bakbordet och arbeta den smidig, forma till flätor, bullar mm. Jäs bröden på plåt till knappt dubbel storlek omkring 30 min. Pensla brödet före gräddningen med uppvispat ägg.

Grädda flätor och större bröd i 225°C. Gräddningstid 15-20 min. Grädda bullar och mindre bröd i 225-250°C. Gräddningstid 5-10 min. Låt bröden kallna mellan bakdukar.